För en dryg vecka sedan släpptes den nya versionen av EPiServer, version 7. Det är en version med mycket nyheter för både redaktörer och andra. Jag har jobbat med EPiServer sedan 2001 (EPiServer 3) och användargränssnittet har fungerat på samma sätt under hela tiden, men nu lanseras ett nytt gränssnitt och ett nytt sätt att hantera innehållet på.

Man brukar säga att det är svårt att lära gamla hundar att sitta, vilket gör det lite intressant för mig som väldigt van EPiServeranvändare att hugga tag i det nya gränssnittet. Kommer jag att gilla det eller inte? Jag har tänkt dela med mig av några av de saker som jag tycker är bra och några av dem som jag hoppas förbättras. Jag har fokus utifrån redaktörens perspektiv eftersom jag anser att ett arbetsverktyg, oavsett vilket det är ska hjälpa mig mer än stjälpa. EPiServer 7 är en stor produkt och eftersom det finns mycket att fundera på så kommer jag göra fler blogginlägg på temat istället för att skriva allt i ett. Den här gången handlar det om grunden i ett skapa och redigera innehåll.

Innehållet hanteras i Visaläge

Man har sedan version 4 av EPiServer kunna jobba i något som kallats för DOPE, OPE, Snabbredigera. Alltså att man kunnat ändra innehåll utan att gå till det vanliga Redigeraläge. Denna funktion har utvecklats med tiden och i EPiServer 6 fick man tillgång till alla knappar i editorn som gjorde arbetet lite smidigare. Innan dess handlade det i stort sätt bara om att ändra stavfel och lägga till/ta bort text.

I EPiServer 7 jobbar du inte inte alls med innehållet i formulär, utan du jobbar med innehållet direkt i sidan. Vissa formulärfält finns kvar, men i huvudsak jobbar du med innehållet i sidan. Det innebär i praktiken att du inte behöver förhandsgranska innehållet, för det blir så som det ser ut. Du får blåa linjer runt de fält som är redigerbara och du klickar i ett sådant för att redigera. Det är ett arbetssätt som jag generellt gillar. Det går snabbt att lära sig och det är enkelt att förstå vad man gör.

Det som jag tycker är lite tråkigt, är att i vissa ytor får jag upp en ruta bredvid där jag ska göra själva skrivandet. På en liten skräm blir det inte lika tydligt längre och jag tycker också att jag tappar WYSIWYG-känslan. I och för sig så uppdateras innehållet i sitt rätta läge, om än lite fördröjt, men det är ju inte där jag har ögat. Allt det jag gör sparas dock så jag behöver inte klicka på Klar-knappen utan kan bara klicka i nästa  ruta för att skriva där.

redigera innehåll

I EPiServer 7 har man byggt på ramverket så att du enklare kan skapa nya sidor och hantera publiceringen från detta läge. Något som helt har saknats tidigare, då du var tvungen att publicera sidan för att överhuvudtaget kunna spara den. Det är en av de bästa nyheterna tycker jag, att vi nu skapar så kallade drafts som vi kan välja att publicera eller tidspublicera direkt från detta läge. Sidorna sparas hela tiden automatiskt så jag slipper att klicka på Spara hela tiden utan att vara orolig för att mitt innehåll ska försvinna. Det är riktigt bra.

Jag har märkt att jag själv har ganska lätt för att glömma att publicera sidan, men det märker man ju ganska snabbt. Det är bara så himla lätt att gå därifrån utan att gjort det. Men det handlar nog i första hand om att hunden måste lära sig.

publicera

Det är fullt möjligt att fortfarande jobba med trädstruktur till vänster om man vill. Den fungerar inte riktigt likadant, men där kan du exempelvis flytta sidor i strukturen, kopiera m.m. Listan Nyligen som återfinns där gillar jag skarpt. Med den kommer du snabbt tillbaka till platsen du var på innan och slipper navigera i trädet. Vi har också en yta till höger som man på svenska kallat Resursfönstret. Den ytan kan du anpassa och lägga olika typer av verktyg där. Det kan du även göra till vänster, så man kan säga att du enkelt kan bygga upp den arbetsyta som passar dig.

paneler

Jag gillar det här arbetssättet, om uppgiften är att redigera befintliga sidor eller skapa nya, enkla sidor. Är man en lite mer avancerad redaktör som jag nog får sälla mig till, så tycker jag att det nya gränssnittet skapar alldeles för mycket klick och omladdningar av sidan. Jag vet att målgruppen varit sällananvändare, men det gör ju att det nya verktyget för oss som inte är det, långsammare och det är ju inget jag vill sträva mot.

Om jag vill komma åt inställningar som exempelvis att Visa sidan i menyer, Sidans namn i webbadress eller Enkel adress. Så måste jag växla till formulärläge. I det läget finns egentligen alla de funktioner som vi tidigare normalt har hittat på lite mer undangömda flikar, men även sådana funktioner som funnits i verktygsraden, såsom Dynamiska egenskaper och Språkinställningar. Även om detta är saker som en redaktör inte använder varje dag, så använder jag dem relativt ofta. Det kan bero på att jag är med och sätter upp många webbplatser och hjälper till att bygga struktur och då använder man dessa mycket. För mig är alla dessa funktioner alldeles för gömda även om jag förstår tanken med att inte alla behöver dem.

redigera formulär

En sådan sak som Sluta publicera reagerade jag nog mest över. För den är gömd under alternativ Verktyg i formulärvyn. Det krävdes sju klick för mig att sätta sluta publicera-datum på en sida från det att jag skapat innehållet och sedan tillbaka för att publicera sidan. Jag tycker att det är en funktion som används ofta och bör används mer ofta än vad den gör, så den borde hänga ihop med Börja publicera.

Generellt ser jag det nya verktyget som mycket mer flexibelt. Det gör det möjligt för varje organisation och individ att anpassa verktyget för sitt eget behov. Jag har varit med och kravställt ett nytt arbetssätt för media i EPiServer 6 och det har inte alltid varit en lätt resa. Men den flexibilitet och de möjligheter som finns för att skapa gadgets för både höger och vänster yta hade förenklat det arbete. Framförallt långsiktigt ur ett förvaltningsperspektiv. Det låter ju alltid så bra med valfrihet och flexibilitet, men jag ser också risker.

Idag är nästan ingen som lägger fokus på att kravställa hur redaktörsarbetet ska fungera i det nya verktyget. Man litar blint på att den som levererar lösningen gör det med flummiga krav som att det ska snabbt och enkelt. Vad som är snabbt för en person eller organisation behöver ju inte vara det för någon annan. Det finns redan i tidigare versioner av EPiServer mängder av lösningar på samma problem och som fungerar olika bra för olika redaktörer. Varje redaktörsläge måste ju anpassas för den organisation och de processer som man anser sig behöva. Om vi inte gör det kostar förvaltningen av webbplatsen flera gånger mer än själva utvecklingen.

När man ska bygga sin webbplats i EPiServer 7 kan man inte längre skippa att kravställa sitt redaktörsflöde, det måste bli en stor del i projektet, eftersom det finns så mycket möjligheter. Om vi inte har några sällananvändare kan vi ju inte heller ha ett system som är byggt för det. Eller hur?